1915–1976
Invald 1971.
In memoriam av Johan Wopenka
Han var en stor man i flera bemärkelser. Reslig och kraftfull, en respekterad och skicklig debattör, och en av Sveriges vassaste politiska skribenter under mitten av 1900-talet. Gunnar Unger gick inte obemärkt förbi, och hans ofta satiriska kommentarer om allt från det politiska dagsläget till kriminallitteratur var väl värda att lyssna till.
Han föddes i Stockholm, som son till konteramiralen Gunnar Unger. I en familj där många män varit antingen officerare eller präster väckte hans yrkesval inte odelad förtjusning. Men redan då stod han på sig, och under studietiden började han arbeta på Nya Dagligt Allehanda. Han var därefter redaktör för först Svensk Ungdom och sedan Nordisk Samling innan han 1945 blev medarbetare och så småningom även ansvarig utgivare för tidskriften Obs!. Från 1955 var han anställd på Svenska Dagbladet som ledarskribent samt kåsör under signaturen Sagittarius. Han skrev också en rad uppmärksammade porträtt av samtida personer, en del av dem samlade i bokform.
Politiskt var Gunnar Unger uttalat och övertygat konservativ. Men han var även en god lyssnare, och tvekade inte att kritisera också reaktionära idéer och förslag. Samtidigt som han kunde vara sarkastisk mot t.ex. den kvinnliga jämlikhetskampen i slutet av 1960-talet var han ivrig förespråkare för fler kvinnliga ledamöter i styrelserna hos storföretag och myndigheter. Och trots att han var skeptisk till kommunismen (för att uttrycka det milt) uttalade sin beundran för t.ex. Maj Sjöwall och Per Wahlöö både som författare och personer.
Gunnar Unger var dessutom en skicklig och flitig kulturskribent. Teater och film var hans specialområden, men han var en respekterad litteraturkritiker med en viss förkärlek för kriminallitteratur. Även om han personligen föredrog den klassiska deckaren var han väl beläst vad det gällde nyheter i genren, och lovordade gärna nya böcker och författare om han fann dem goda – oberoende av deras politiska ståndpunkter. Bland de författare han uppskattade finns Edgar Allan Poe, Michael Innes och Jan Ekström, och han översatte kriminalromaner av bl.a. John Dickson Carr, Vera Caspary, Julian Symons och Donald Westlake.
Med sitt språköra och sin replikkonst, och med sin uppenbara läsglädje, var Gunnar Unger en respekterad deckarkritiker som såväl författare som förlag och andra kritiker lyssnade till.
Bibliografi
Fy Felix! En missförstådd socialdemokrats minnen 1946.
Porträtt och pamflett 1953.
Amerikanska ansikten 1955.
Axel Wenner-Gren. En vikingasaga 1962.
Onkel H:s hädelser. En konservativ stridskrift 1964.
Profiler. Karakteristik och karikatyr 1966.
Carl Kempe: Den siste patriciern 1967.
Silhuetter. Karakteristik och karikatyr 1969.
Kämpande konservatism. En debattbok 1971.
Europas okända hörn. Bilder och intryck från portugisiska strövtåg 1972.
Rapsodi i blått. Minnen och människor 1915–1955 1974.
Stieg Trenter. 1986. [Pamflett, särtryck ur Jury]
Foto: Bo Lundin
