1937-2018
Invald 1982.
In memoriam av Bo Lundin
Den 13 november 2018 avled Johan Asplund, hedersledamot i Svenska Deckarakademin, vid 81 års ålder.
Bo Lundin minns Johan Asplund, som valdes in i Deckarakademin redan 1982.
Angående Raymond Chandler (Bokförlaget Korpen 2004), en av hans alldeles för få böcker om kriminalgenren, skrev Johan Asplund om de första meningarna i Raymond Chandlers The Big Sleep:
”I was neat, clean, shaved and sober.”
Brukar den man som för ordet i vanliga fall vara osnygg, otvättad, orakad och onykter? Jag kan inte tro annat än att meningen ’I was neat, clean, shaved and sober’ fick mig att gilla Philip Marlowe. Det är sedan en annan sak att jag, när jag blev äldre och bättre bekant med Marlowe, periodvis kom att ogilla honom. Än i dag vet jag inte riktigt vad jag tycker om honom.”
Johan Asplund var professor i socialpsykologi i Köpenhamn och kultursociologi i Lund och har skrivit mycket och ofta förvånande underhållande i dessa vetenskapliga ämnen. Hans gästspel i deckargenren var få, en liten bok om Bertillon & Holmes (1976) med undertiteln ”ett bidrag till detektivgestaltens idé- och socialhistoria” och Chandler-boken tjugoåtta år senare. Han skrev deckarkritik i Sydsvenskan några år på 80-talet och medverkade i Jury med artiklar om Dick Francis, Sven Sörmark och Ulf Durling 1980. En bok om Stieg Trenter (Jury 1980) finns hans essä om Stieg Trenters gåtor.
Han var neat, clean, shaved and sober. Efter att ha deltagit i ett deckarakademimöte i Lund där några av de närvarande var ingetdera uteblev han sparsmakat från alla senare möten, men deltog år efter år brevledes i beredningen av vilka böcker akademin skulle utse till pristagare. Det var ett nöje att läsa honom. Inte sällan gick hans synpunkter på tvärs mot de andras i läsgruppen, men de var alltid lika stringent formulerade som elegant motiverade. Han tänkte själv, struntade i – eller var rentav skeptisk mot – trender och alltid, som i boken om Chandler, beredd att ompröva sina ståndpunkter.
Akademin kände honom inte, men beundrade honom och hade stor nytta av honom. Ett lite sällsamt exempel på att han vid något enstaka tillfälle kunde ha nytta av Deckarakademin är att han en gång inviterade mig till att tala om detektivromanens teknik, knåp och knep inför en häpen men entusiastisk publik av sociologidoktorander i Lund. Något sådant hade de aldrig varit med om utan ruskades om i sina säkra föreställningar.
Johan Asplund ruskade om och gav nya perspektiv. Det blir lite tommare nu när han inte är med längre.
