Av Gunilla Wedding
Fjorton svenska landskap körde vi igenom under sommarens längsta resa. Från Skåne till Jämtland rullade vår gamla Saab förbi åkrar, ängar, stora städer, små städer, djupa skogar, glittrande sjöar, enorma kalhyggen och gamla skogsbrandsområden tills vi slutligen landade i det efterlängtade fjällandskapet med topp på topp i all oändlighet och blänkande snöfläckar här och var.
För en deckarnörd är en sådan resa inte bara ett ständigt skifte av naturupplevelser utan också ett nästan lika rikt flöde av deckarassociationer. Det börjar redan på resans startpunkt Lund som den senaste tiden tagit tydlig plats i flera nya deckare, bland annat Frida Skybäcks serie om poliserna Fredrika Storm och Henry Calment på grova brott och Kalle Löfqvists humoristiska deckare om resebyråägaren Oskar Stenvall och herrekiperingsinnehavaren Albin Larsson.
Associationer till skånska deckare skulle kunna bli en lång text i sig men vi vill vidare så snabbt som möjligt och efter Stefan Ahnhems blodbestänkta Helsingborg kör vi äntligen över åsen och in i Halland, ett landskap som allt mer blivit Christoffer Carlssons genom hans löst sammanfogade Hallandssvit där den senaste, ”Levande och döda” utsågs till årets bästa svenska deckare av oss i Svenska Deckarakademin.
Efter det väntar lite Västergötland och så klart Göteborg där vi egentligen borde tagit oss tid för ett stopp vid Naturhistoriska museet med tanke på att en av vårens stora deckarupplevelser, Marie Hermansons stämningsladdade ”Längst in i skogen”, utspelas där. Men Bohuslän väntar och självklart virvlar skärgårdsdeckare och framförallt Camilla Läckberg förbi i tankarna även om vi aldrig kommer så långt upp som till Läckbergs Fjällbacka. Eller för den delen Kristina Ohlsson och hennes amatördeckare August Strindbergs Hovenäset. I stället blir det ett svalkande lunchdopp i havet vid Gustafsberg, en av Sveriges första havsbadorter.
Så tar Dalsland vid och här är det Kerstin Bergmans amatördeckare Iris Bure som kör vilse på förtrollande vackra och slingriga skogsvägar i ”Förgätmigej”. I Värmland övernattar vi sedan i lilla Sunne, deckarförfattaren Helen Turstens hemstad. Hennes böcker utspelas dock inte här och Värmlandsassociationerna går i stället till Mohlin & Nyströms annorlunda Karlstadserie om den före detta FBI-agenten John Adderly. Och så klart till Ninni Schulmans jordnära serie om lokaljournalisten Magdalena Andersson i Hagfors.
Ninni Schulman finns med även dagen efter när det är dags för Dalarna. Tyvärr passerar vi varken lilla Våmhus eller Sollerön där hennes nya 80-talsserie om före detta polisen Ingrid Volt utspelas. Däremot Orsa som sägs vara förebilden för Klockarvik där Marianne Cedervalls privatspanande präst Samuel Williams bor.
Efter Dalarna blir det först Hälsingland där tankarna plötsligt handlar om massmord och Henning Mankell och hans fristående ”Kinesen”. Mankell följer därefter med även till Härjedalen där en pensionerad polis hittas brutalt mördad på en gård i den fiktiva byn Dunkärret i ännu en av hans fristående kriminalromaner, ”Danslärarens återkomst”.
Och så äntligen resans slutmål Jämtland där jag har rötter genom mamma och mormor och där min längtan efter fjällvidder kan uppfyllas. Efter övernattning i Östersund ska vi vidare västerut till Åretrakten och de delar bortom storturismen som är så suveränt fångad i Sara Strömbergs serie om journalisten Vera Bergström. Bergströms hem, det lilla, bruna stationshuset i Ånn, blir också ett självklart fotostopp.
Även Viveca Stens serie Åremorden tar med läsarna till samma trakt, men de lite mer turistfyllda delarna. Och så finns naturligtvis Kerstin Ekman, Svartvattnet och oslagbara ”Händelser vid vatten” med hela tiden.
På hemvägen läggs ytterligare landskap till deckarlistan. Västmanland där vi i Per Hallbergs deckardebut ”En instängd man” från förra året får följa en misslyckad mördarjakt 1958, ett Håkan Nesserdoftande Närke och så Östergötland och Motala där Martin Becks jakt på Roseannas mördare inleds. Slutligen, innan vi är i Skåne igen, blir det Småland och granskogarna och småsamhällena där som Kristina Agnér fångar så fint i sin pusseldeckardoftande debut ”Var inte rädd för mörkret” som utspelas i trakten kring fiktiva Tosseboda.
Miljön, oavsett om det är landsbygd eller storstad eller något mitt emellan, är en viktig, levande ingrediens i de allra bästa deckarna och kriminalromanerna och kan så snyggt sätta tonen för handling och intrig och även karaktärer. Det ödsliga och bortglömda i Vera Bergströms glesbygdstrakter speglas till exempel så fint i både henne själv och handlingen medan Agnérs huvudperson, socionomen Alva och hennes sorg och mörkrädsla stämmer perfekt med skogarna runt henne.
Sedan slår förstås inte ens upplevelsen av den allra bästa deckaren min så hett efterlängtade fjällvandring, det som var målet för hela den långa resan. Där behövs inga mord, ingen spänning eller mördarjakt. Det räcker så bra med vattnet som forsar i Silverfallet, kungsörnen som glider fram mellan fjälltopparna och renarna som blänger på oss från andra sidan forsen. Och så den där underbara tröttheten i hela kroppen efter en lång dags vandring.
P.S Den som vill ha inspiration till deckarläsning Sverige runt kan med fördel läsa ”Deckarnas svenska landskap: Från Skåne till Lappland”, som min deckarakademikollega Kerstin Bergman är redaktör för. D.S
