1909-1987
Invald 1971.
In memoriam av Johan Wopenka
Under signaturen Bang blev Barbro Alving en av Sveriges mest kända journalister. Under signaturen Käringen mot strömmen var hon en älskad kåsör. Och under sitt eget namn var hon en respekterad film- och litteraturkritiker – med kriminalromaner som favoritområde.
Barbro Alving inledde sin yrkeskarriär på Stockholms Dagblad 1928, var under några år redaktionssekreterare på Idun innan hon blev reporter på Dagens Nyheter 1934–1959. Därefter tog hon anställning på Vecko-Journalen. Dessutom var hon en flitig radioröst, var med och skrev en handfull filmmanus, gjorde översättningar och var flitigt aktiv i kampen för pacifism och mot kärnvapen. Hon vägrade t.o.m. att delta i civilförsvarets övningar, och fick tillbringa en månad i fängelse för detta.
Som journalist var hon bokstavligt talat en världsreporter som bevakade allt från krig och naturkatastrofer till OS och kungabröllop. Hennes personliga berättarstil är unik, fylld av humanism och humor, samtidigt som artiklarna är sakliga, lättlästa och visar på en sällsynt god observationsförmåga.
Intresset för kriminallitteratur fick hon i arv. Främst hennes mor, Fanny Alving, var förtjust i genren, och skrev själv lättsamma och humoristiska Josefssons på Drottninggatan (1918), den troligen allra första svenska kriminalromanen med en kvinnlig problemlösare. Bang skrev aldrig något själv i genren, men intresset för deckare nämns i flera av hennes kåserier, och under sin tid på Dagens Nyheter blev hon en av Sveriges ledande deckarrecensenter. Hon var mycket respekterad bland författarna, känd för att snabbt hitta svaga punkter i intrig och personteckning, men också välvilligt frikostig med beröm när hon ansåg det befogat.
Mycket av det Bang skrev har under årens lopp publicerats i bokform – men inte hennes deckarrecensioner. Det är synd, de kan än i dag tillföra en del till debatten om kriminallitteraturen.
Bibliografi i urval
Kåserier:
Det finns fler än två dussin kåserisamlingar av Käringen mot strömmen, Bang och Barbro Alving: den första är Tack för ordet! 1946. Det finns dessutom ett drygt halvdussin volymer med kåserier i urval.
Reportage, minnen etc:
– Dagbok från Långholmen 1956.
– Det kom aldrig i tidningen. Memoarer 1963, ny utgåva 1979.
– Bang – Klipp ur nuets historia 1982.
– Bang – Med skrivmaskin och mikrofon 1984.
– Personligt – Dagböcker och brev (i fyra volymer) 1990-1993.
– Tankar på en lantkyrkogård 1994.
– Dagbok från Berlinolymiaden 1936 2008.
Foto: Bo Lundin
