1936-2001
Invald 1976.
In memoriam av Ulf Durling
Hans Stertman föddes 1936 i Laglysa by, Trönödal, Hälsingland – ett par stenkast från kyrkan och prästgården ( mest känd som ärkebiskopen Nathan Söderbloms barndomshem). Efter läroverksåren i Söderhamn arbetade han som journalist på Hudiksvalls-Tidningen och i flera andra städer i landet.
Redan som ung utvecklade Hans ett brinnande litteraturintresse och fick en del dikter lokalt publicerade men sedan han kommit till Stockholm som korrespondent åt Arbetaren i Malmö satsade han fr a på konst- och teaterstudier innan Axel Liffner så småningom värvade honom som kulturskribent på Aftonbladet. Senare kom han att medverka i bl a Ord och Bild och Svensk polis och få sin huvudsakliga försörjning som redaktör för nykterhetsrörelsens organ Accent.
Hans främsta – och bestående – insats inom kriminalgenren torde vara den uppmärksamhet han gav åt de s k kioskdeckarna som på sin tid var mycket sedda över axeln. Han utpekade och lovordade flera betydande författarskap som ännu på 60-talet dolde sig i enklare billighetsutstyrslar, däribland Ed McBains.
På Per Wahlöös rekommendation knöts Hans redan från och med premiärnumret (1972) till tidskriften Jurys fasta medarbetarstab och 1975 instiftades på hans initiativ det ännu i hög grad livaktiga Sällskapet Deckarvännerna i Stockholm. Året därpå invaldes han i SDA. Trots den hjärnblödning han drabbades av 1991 – följd av rörelsehämning och talsvårigheter – deltog han intill ett par år före sin död 2001 med obrutet engagemang i såväl läsgrupperna som vid sammanträdena.
Med tanke på Hans Stertmans sinne för det poetiska kan som en kuriositet nämnas att han i sin krafts dagar var något av en charmör och att hans skådespelartalang ofta kom väl till pass på olika dansbanor. Han kunde deklamera valda partier ur Sista natten i Paindalen av Dan Andersson och Viktor Rydbergs Tomten så att inga damers ögon förblev torra och inga kvinnohjärtan oberörda …
